De flesta människor är ovilliga att kompromissa om sådant de tycker är rätt och riktigt. Värderingar är i regel väldigt permanenta. De har ofta grundlagts tidigt i livet. Och kanske har man investerat för mycket i sina övertygelser för att ge upp dem. Samtidigt: får någon tillfälle att bearbeta även det man länge tagit för givet och hållit som sant och gott, kan vederbörande vara öppen för en omprövning i de fall då han eller hon inser att man har något att vinna på detta. Och om man erbjuds en möjlighet att ändra sig utan att det känns som förnedrande.
Det viktiga är att inse att människor inte ändrar sig därför att någon utifrån sina värderingar argumenterar för att övertyga någon som har helt andra värderingar om att han har fel. Här i skiljer sig diskussioner om etik och värderingar från diskussioner om sakförhållanden, där utgångspunkten ofta är gemensam och man söker sig fram mot enighet eftersom båda inser att det finns något att vinna på detta. Men när det gäller politik, religion, konst, etik, moral och liknande teman är förhållandena annorlunda. Många, inte minst just i vårt land, tror att det bara krävs lite logiskt tänkande och en smula sunt förnuft för att folk som har en annan ståndpunkt i värderingsfrågor än den etablerade, ska inse att de har fel och därför ändra sig. Men det handlar inte om upplysning eller information. Om utgångspunkterna för tänkandet är olika, låter sig ingen övertygas av argumentet: ”Kom över till vår sida. För allt är mycket bättre och trevligare här hos oss.” Problemet är att man inte står på samma grund.
Eller för att citera litteraturvetaren Göran Hägg: ”Man kan möjligen med fakta och logik överbevisa den idiot som förnekar judeutrotningen och Auschwitz. Men det är absolut omöjligt att med upplysning och logik rå på den vanliga vardagsrasismen eller gammaldags medelklassantisemitismen, som bygger på den helt irrationella övertygelsen om den egna rasens rättigheter och det ‘naturliga’ i att trycka ner andra grupper. Vi måste i de fallen försöka sätta oss in i personens förvridna tankeliv och sedan försöka påverka dem med retorik, det vill säga tala till känslor.”